Hey dudes, har svarat på era mail nu! :D
Sååå, alla som har mailat frågor borde har fått svar vid det här laget! Har ni tänkte något mer på Tollare elr? :)Tänkte att jag skulle be någon annan med psoriasis gästblogga. Vad tror ni om den idén? Jag tror det hade blivit awesome! Kevin bloggade ju men det tyckte ni väl inte var så himla roligt eller? Jo det var det, jag tyckte det. Men ska kika lite efter någon som skulle få det förtroendeuppdraget.. :) Iallafall, vad vill ni veta?
-
De flesta som mailar mig berättar ofta om hur brutalt dramatiskt deras liv blivit efter diagnosen. Hur familjesituationen förändrats och hur kompisar har vänt dem ryggen. Jag får höra om folk som blir deprimerade, som inte orkar med skolan och som gör hemska saker med sig själv för deras ohälsa. Så varför blir folk så ledsna?Jag tror det beror mycket på omgivningen, personerna som står en nära, klasskompisar och familj. Men även hur man själv reagerar och förklarar gör ju en del. Att folk vänder er ryggen när de ser era fläckar är inte pga att ni är äckliga, för det är ni inte :) Utan det beror delvis på brist av kunskap hos personen i fråga.
Rikke sa i somras - "det är inte vi som är äckliga, det är dom andra" :)
-
Vågar man prata om det visa och vara öppen med sin sjukdom tar omgivningen det på ett annat sätt. Men för att göra det måste man lixom acceptera sin sjukdom och vänja sig vid den, accpetera att det är en del av ensjälv. Jo då, det går. Men jag har träffat folk som är så grymt negativa att ingenting fungerar i deras liv tillslut. Pga inställningen, attityden. Man vill inte, man orkar inte, man hatar sjukdomen och allt som är kopplat till den. Jo men hata på :) DET kommer ju inte förändra någonting iallafall. Det är viktigt att inte gräva ner sig. Att man tar hjälp och ställer frågor till folk som är villiga - som jag :) JAg är ju här för er skull. för jag hade INGEN när jag var nydebuterad. Ta chansen lixom.
-
För er som är nya här på bloggen så finns det mycket inlägg om just psoriasis långt bak i arkivet :) Det finns bilder och fakta, frågor och svar. Ni får jättegärna ställa ytterligare frågor.
-
NU tänkte jag skriva klart min bokrecension på engelska, sedan ska jag fortsätta med trafikkunskap till klockan fem. Usch, utökat schema suger sometimes. Men totally worth it, eller? Sedan bär det iväg till finaste Anna för att mysa med mina små godingar! Ha det sålänge! :D
-
De flesta som mailar mig berättar ofta om hur brutalt dramatiskt deras liv blivit efter diagnosen. Hur familjesituationen förändrats och hur kompisar har vänt dem ryggen. Jag får höra om folk som blir deprimerade, som inte orkar med skolan och som gör hemska saker med sig själv för deras ohälsa. Så varför blir folk så ledsna?Jag tror det beror mycket på omgivningen, personerna som står en nära, klasskompisar och familj. Men även hur man själv reagerar och förklarar gör ju en del. Att folk vänder er ryggen när de ser era fläckar är inte pga att ni är äckliga, för det är ni inte :) Utan det beror delvis på brist av kunskap hos personen i fråga.
Rikke sa i somras - "det är inte vi som är äckliga, det är dom andra" :)
-
Vågar man prata om det visa och vara öppen med sin sjukdom tar omgivningen det på ett annat sätt. Men för att göra det måste man lixom acceptera sin sjukdom och vänja sig vid den, accpetera att det är en del av ensjälv. Jo då, det går. Men jag har träffat folk som är så grymt negativa att ingenting fungerar i deras liv tillslut. Pga inställningen, attityden. Man vill inte, man orkar inte, man hatar sjukdomen och allt som är kopplat till den. Jo men hata på :) DET kommer ju inte förändra någonting iallafall. Det är viktigt att inte gräva ner sig. Att man tar hjälp och ställer frågor till folk som är villiga - som jag :) JAg är ju här för er skull. för jag hade INGEN när jag var nydebuterad. Ta chansen lixom.
-
För er som är nya här på bloggen så finns det mycket inlägg om just psoriasis långt bak i arkivet :) Det finns bilder och fakta, frågor och svar. Ni får jättegärna ställa ytterligare frågor.
-
NU tänkte jag skriva klart min bokrecension på engelska, sedan ska jag fortsätta med trafikkunskap till klockan fem. Usch, utökat schema suger sometimes. Men totally worth it, eller? Sedan bär det iväg till finaste Anna för att mysa med mina små godingar! Ha det sålänge! :D
Kommentarer
Trackback
