-

Ni kanske har läst någon snutt om mig här eller där på bloggen innan men detta är första gången som jag själv ska skriva om något. Så jag tänkte passa på att prata lite om mig själv och min syn på psoriasis, eftersom det är ju vad den här bloggen handlar om.

-

Som sagt, mitt namn är Kevin. Jag är 16 år (oooh... yngre än Amanda..), 1.89 m lång, har brunt jättekrulligt hår som jag brukar platta och blå ögon. Jag går första året på ett gymnasium i Trollhättan som heter Ljud- och Bildskolan där jag pluggar programmering. Inriktat på spel, så spelprogrammering alltså. Jag gillar att spela, har spelat tv-spel sen jag var två år gammal och älskar att vara kreativ. Jag brukar pilla en del med foto- och videoredigering, målar lite smått ibland och älskar nu också att programera. Jag har spelat badminton i ett par år vilket jag också tycker är kul, men annars så kretsar mina intressen för det mesta runt mina vänner eller spel. Oftast både vänner och spel. Mat också! Jag älskar att äta!

-

Jag träffade Amanda för ungefär tre och ett halvt år sedan, på mitt första sommarläger med "Ung med Psoriasis". Vi träffades bara några dagar det lägret men höll kontaktet under ett helt år frams till nästa läger. Och sen dess har vi velat lite fram och tillbaka, men nu är allt bra och underbart. :D

-

Jag fick iallafall min psoriasis när jag var fyra år gammal. Jag upptäckte det först som en sårskorpa på knäet, men mina föräldrar tyckte det såg konstigt ut så de tog mig till en doktor där jag fick reda på att jag hade psoriasis. Men efttersom jag var så liten så förstod jag ju inte vad det innebar mer än att jag vartvungen att smörja mig med jobbiga, kletiga salvor. Men att växa upp med psoriasis har nog ändå varit en fördel för mig. Under min uppväxt har jag aldrig tyckt att jag varit ful eller äcklig på grund av min psoriasis, och om någon undrar vad det är så har jag glatt förklarat det för dom. Jag har bara sett det som något naturligt, och på grund av detta har många andra också inte brytt sig direkt. Jag tror att om jag hade gjort en stor grej av det så hade många andra uppmärksammat det också, vilket hade varit väldigt jobbigt för mig. Men jag har också haft väldigt tur i livet med förstående och schyssta vänner. :)

-

Idag så påvärkas jag inte så mycket av min psoriasis, även om den har spridit sig över hela kroppen. Jag har i hårbottnen, över hela magen, rygg, ben, armar och börjar få lite smått på fotknölarna. Jag har dock sluppit jobbiga ställen som ansikte, handflattor eller undersidan av foten, vilket jag är glad för då detta kan medföra en del praktiskt jobbiga problem. Att smörja mig har blivit en normal sak för mig eftersom jag är uppväxt med det, även om man slarvar ibland. :)  Rent psykiskt så bryr jag mig verkligen inte. Men jag är lite av en sådan person också, jag har lätt att inte bry mig eller ignorera saker som jag anser inte är värt att lägga ner tid på. Men sasmtidigt bryr jag mig mycket om hur jag ser ut, jag ser gärna snygg ut och klär mig bra. Men jag anser själv att min psoriasis varken är ful eller äcklig och bryr mig därför inte alls om vad andra tycker och tänker om den.

-

Vi får väll se om jag dyker upp här någon mer gång, det var trevligt att gästblogga iallafall. Ha det bra!