"Hur fick du veta att det var Psoriasis du hade? Vad tog dom för prover? kramar!!"

Jag tog bara med själva frågan .. xD
För det första; FÖRLÅT FÖR JAG ÄR SKITDRYG PÅ ATT SVARA!
Oh nu till själva svaret :
Alltså.. Jag fick psoriasis i samband med att jag utsattes för väldigt mycket psykisk stress & hade även en väldigt jobbig period då.. Detta hände när jag var 10 år och gick i 4:an.. Då fick jag min första lilla fläck mitt i bakhuvudet. Inte större än en finne.. xD iallafall.. Så gick till skolsköterskan eftersom fläcken lixom började breda ut sig och det kom fler oh fler fläckar i hårbottnen. Hon sa att det var s.k skorv, nått som bebisar har typ xD Jag ba; mhm? Sen sa hon att jag skulle bara duscha med mjällschampo o lite sånt. Gjrode det men det blev bara mer och mer. Jag började sluta klippa mig. Det lät jättekonstigt. Började jag klippa mig eller slutade jag? xD haha , Ne sorry.. Men aa. Jag drog mig för det iallafall. Så när jag ändå gick o klippte mig en gång sa min frisör att hon sett flera sånna fall oh att jag led av torr hårbotten,.. Så vi ringde min husläkare o lite men dom ville inte ta emot oss för att det var bara vanligt mjäll oh det skulle gå bort med mjällschampo.. Det hade vi förståss redan testat.. Men aa. Sen ringde vi och ringde. För det hade börjat komma på armarna med. Som små upphöjningar, Röda , kliade.. Det var ju eksem eller hormoner som bröjade komma -.- sa dom.... Så aa.. Då fick jag smörja in mig med någon olivkräm minns jag.. Iallafall gick inte utlsagen bort. TILLSLUT EFTER 2 ÅR. Tog dom emot mig på sjukhuset efter allt nekande .. 2 ÅR TAR DET FÖR DE PÅ SJUKHUSET ATT GE EN REMISS LIXOM! stört.. Iallafall. Var på nässjö hudklinik och då sa min läkare Iwona, tror jag, Att jag hadepsoriasis.. Jag ba : mhm? xD Vi visste ingenting om sjukdommen. De tog inga prover på mig eller någonting. Jag fick ta av mig och hon undersökte mig. Frågade hur det kändes och sånt. Sen ställde hon diagnosen typ.. Sen skrev hon ut ett recept och sa: för att det här ska gå bort så smörjer ni så och så många gånger med den och den krämen. Sen var vi utflugna från sjukhuset jag och mamma.. Kommer ihåg att jag bröjade gråta i bilen när vi satt oss. Fattade ingenting? Ena stunden är man helt normal , har lite mjäll och hormonförändringar, Nästa stund har man en kronisk hudsjukdom..? Ja så är det. Var typ helt deprimerad..

Det jag reflekterade över var att de informerade inte någonting om att psoriasisförbundet fanns och än mindre om ung med psoriasis. De tar förgivet att vi vet lika mycket som dem ibland.. Jag fick reda på att de här föreningarna fanns genom att jag började sola i solarium en bit utanför Vetlanda.. Där fanns det massa härliga tanter & gubbar & en av dem, sa att jag borde åka på ett familjeläger.. Njaa, palla ha mamma eller pappa med sig tänkte jag. Palla familjeläger :p .. Så när ansökningarna om läger kom så tänkte jag: inte ska jag på ngt familjeläger? Jag ska på sommarlägret. ^^ Jag var huuuur nervös som helst. Var 13 år då.. Vi skulle till Norrköping :)Ringde upp till kansliet och frågade om det var någon i min ålder eller bara massa små 7åringar eller 30 åringar. xD Ne det fanns ngra anmälda, 2 tvillingar & lite.. :) Jo men visst. Då kör vi tänkte jag, anmälde mig och satte mig på ett tåg :)

Detta är MIN historia och jag är säker på att fler har erfarenheten av att sjukhus "ignorerat" dom.. Man behöver stöd, man är orolig? Folk undrar vad man har för utslag och man kan själv inte svara på frågan? I detta inlägg kanske ni uppfattar det som att jag kritiserar sjukhusen lite för att de inte informerad om själva sjukdomen , alltså VAD det innebar, men även att de inte informerade om vilken hjälp & organisationer som fanns.. 

JAG ÄR KRITISK TILL SJUKHUSEN, JAG TYCKER ATT DOM OFTAST INTE GÖR MER ÄN NÖDVÄNDIGT OCH JAG STÖR MIG PÅ ATT REGERINGEN SKA DRA NER PÅ SÅ HIMLA MYCKET !! EN DEL LÄKARE SÄGER DET DOM MÅSTE FÖR ATT DE HAR DET SOM YRKE, FÅR BETLAT FÖR DET. JAG FÖRSTÅR INTE VARFÖR VISSA LÄKARE INTE INFORMERAR OM UNG MED PSORIASIS/PSORIASIS FÖR DET HAR HJÄLPT MIG SKITMKT!

Nu säger jag inte att alla läkare är helt knäppa.. Men jag har stött på sådana som inte ser människan utan bara sjukdomen. Det finns så mycket tankar & känslor inom dem som får diagnoser. En sur läkare som ger diagnosen kan verkligen göra så att patienten tar det extra hårt eller reagerar sämre. Om en vänlig läkare med förståelse går igenom vad som har hänt, hur man hanterar sjukdomen & vad det är & vilken hjälp som finns att få, Så tror jag att folk skulle gå därifrån och vara lättade för de vat vad det är, istället för att gå därifrån och vara ledsna..

Det var my opinion :) Hoppas det var svar på frågan :)

KRAM !